Tack för en informativ text. Jag förstår dock inte hur AFD kan ha en så välvillig inställning till Ryssland. Den sovjetiska armén innebar ju inte bara massvåldtäkter av sällan skådad omfattning, utan också decennier av förtryck i Östtyskland.
Har dagens stöd att göra med någon slags romantiserad bild av DDR-tiden bland östtyskar? Bland västtyskar har jag svårt att ens föreställa mig något skäl att vara välvilligt inställd till Ryssland.
Jag förstår det uppriktigt sagt inte heller. Våldtäktsvågen i kölvattnet efter Röda arméns framryckningar tenderar dock i Tyskland att betraktas som självförskylld, som en förståelig hämnd för det nazisterna gjorde mot Sovjetunionen (att nazisterna framför all härjade utanför egentliga Ryssland, noteras inte). Därtill kommer 40 år av ”tysk-rysk vänskap”. Centralt är dock rädslan för krig som sådan: ”aldrig mer” syftade tydligen till krig, inte till fascism.
Med 40 år av vänskap antar jag att du menar relationen mellan DDR och Sovjet. En i allra högsta grad påtvingad ”vänskap” som visade sig få Östtyskland att hamna hopplöst på efterkälken ekonomiskt, för att inte tala om det långvariga förtrycket.
När det gäller rädslan för krig blir det än mer obegripligt; det är ju Ryssland som nu har startat krig i modern tid.
De flesta som trodde att Ryssland kunde civiliseras genom handel borde väl ha blivit desillusionerade vid det här laget.
Tack för en informativ text. Jag förstår dock inte hur AFD kan ha en så välvillig inställning till Ryssland. Den sovjetiska armén innebar ju inte bara massvåldtäkter av sällan skådad omfattning, utan också decennier av förtryck i Östtyskland.
Har dagens stöd att göra med någon slags romantiserad bild av DDR-tiden bland östtyskar? Bland västtyskar har jag svårt att ens föreställa mig något skäl att vara välvilligt inställd till Ryssland.
/ Björn
Jag förstår det uppriktigt sagt inte heller. Våldtäktsvågen i kölvattnet efter Röda arméns framryckningar tenderar dock i Tyskland att betraktas som självförskylld, som en förståelig hämnd för det nazisterna gjorde mot Sovjetunionen (att nazisterna framför all härjade utanför egentliga Ryssland, noteras inte). Därtill kommer 40 år av ”tysk-rysk vänskap”. Centralt är dock rädslan för krig som sådan: ”aldrig mer” syftade tydligen till krig, inte till fascism.
Jag kan förstå synen på våldtäkterna i någon mån.
Med 40 år av vänskap antar jag att du menar relationen mellan DDR och Sovjet. En i allra högsta grad påtvingad ”vänskap” som visade sig få Östtyskland att hamna hopplöst på efterkälken ekonomiskt, för att inte tala om det långvariga förtrycket.
När det gäller rädslan för krig blir det än mer obegripligt; det är ju Ryssland som nu har startat krig i modern tid.
De flesta som trodde att Ryssland kunde civiliseras genom handel borde väl ha blivit desillusionerade vid det här laget.